lördag 23 januari 2010

Foto 14 - 19 Bil

Vänern är frusen en bra bit ut i Kinneviken.
Julafton för alla bilfantaster.
Det körs som galningar runt en isbana.
Nu håller nog isen.
Värre var det för 3 veckor sedan då ett flertal bilar gick genom isen!

Foto 13 - 143 Kontrast

Kul att vara tillbaka här på "365-bloggen"!
Det kommer att bli en hel del foton från resan, men jag ska blanda dessa med annat så ni inte tröttnar på allt snö!
Här är det kontrasterna mellan sol och skugga som leker med de mjuka snö formationerna.
Såg motivet från lifttåget upp till 2400m höjd i Axamer Lizum, en av de närmaste skidbackarna i Innsbruck.
Denna underbara dag med klarblå himmel släpade jag med "Stora Canon" med 70-300mm objektivet Det blev ingen hårdsatsning i backen den dagen. Ett litet felskär kunde bli dyrt.

Fotot är taget 300mm, dvs motivet var rätt långt borta.

torsdag 7 januari 2010

Foto 12 - 132 Kaffe

Nu blir det en lite längre kaffepaus här på bloggen.
Tågluff nere i Alperna väntar.
Först en vecka ihop med döttrarna med sambos i Davos.
Sen tar vi dagen som den kommer, maken och jag ytterligare några dagar!
Kanske kan det komma något foto under resan.
Annars hoppas jag att vi ses om ett par veckor!


Foto 11 - 247 Röd

Julens sista röda Amaryllis

onsdag 6 januari 2010

Foto 10 - 281 Stolthet

Detta är vår stads stolhet.
Rådhuset, eller Magnus De La Gardies jaktslott.
Det blev 3 snabba foton ikväll.
Inte en chans att stå där och fixa inställningar ute.
Fick ställa in i bilen, snabbt ut med stativet och snabbt in igen.
Man är väl inte riktigt klok.



tisdag 5 januari 2010

Foto 9 - 149 Kyla

Det var länge sedan det var så här kallt i Skaraborg.
-20 grader på vägen till jobbet vid 7-tiden i morse.

Det kändes nästan lika kallt när jag tog mig en snabb lunch promenad.
Ändå hade molnen dragit in och det var dunkelt.
Den här lilla stugan längs promenadvägen har nog inte varit uppvärmd på länge.
Mina fingrar frös på den korta tiden det tog för mig att plocka fram "lilla Canon" ur fickan.


Foto 8 - 76 För Evigt

Här finns våra förfäder för evigt, tror vi i alla fall.
I storstäderna vet vi inte hur länge gravarna får vara kvar, platsbrist.
Här på landet har vi ofta traktens historia på en liten yta.
Önskar att någon kunde gå med och berätta om alla dessa livsöden.
En gammal gravsten berättar oftast ganska mycket.